DAG 7 - MINA SYSTRAR

30 dagar, 30 ämnen
Jag har aldrig upplevt den klassiska syskonkärleken med hårda ord, dörrar som smäller och en brinnande avundsjuka. Istället har jag upplevt kärlek, bästa vänner och sorg när en av tre helt plötsligt försvann.

Ni som känner mig, eller har följt min blogg under ett tag vet att min älskade, äldsta syster Hanna omkom för nio år sedan. Jag var bara 10 år och livet började väldigt snabbt på grund av detta. Jag har lärt mig att leva med min förlust, men vissa dagar brister det bara. Igår var en sådan dag, men efter att ha pratat i telefon med pappa i en och en halv timma konstaterade jag lugnt att det inte finns något att göra över att hon inte längre är här.
Kvar har jag världens bästa Lina. Fina Lina som är sex och ett halvt år äldre och två centimeter kortare än mig. Inne i henne gömmer sig en kärleksfull donna som har humor, gillar att laga mat och pyssla hemma. Lina flyttade sakta men säkert hemifrån när hon var ungefär 16 tror jag, men efter några år tog hon tillslut förnuftet till fånga och flyttade upp till Brämhult igen. Under dessa nio år hon bodde på annat håll hann hon hitta en perfekt pojk och dessutom få en underbar liten unge. Det tog inte lång tid innan bebis nummer 2 dök upp heller. Tillsammans blir vi en enda stor familj.

Det är in te alla som har föremånen att ha någon som Fina Lina. Ja, så lyckligt lottad man kan vara!
Jag och Hanna
Jag och Hanna
Fina Lina
Jag och Lina

Kommentera inlägget här:

 

Kommentarer:

1 mammaL8:

skriven

Du skriver så fint! Gråter en liten tår... Och kramar om dig i tanken.

2 Agneta

skriven

Lina love you! Har tänkt mycket på Hanna nu de här sista dagarna. Du är så fin och så klok men förstår ju att det finns en stor saknad...Hanna kommer alltid att finnas hos oss alla. Ta nu hand om dig och ditt liv...lev det på ditt sätt. Kram Agneta