MIN KVÄLLSPROCESS

Malta
När jag jobbar kväll ser mina rutiner alltid likadan ut efter att jag har slutat. När jag har stängt ner datorn klockan 12 börjar rädslan ta vid. Jag är fruktansvärt mörkrädd har jag kommit på.

Jag släcker ner och stänger av allt på kontoret, och när jag sedan går ut genom dörren håller jag nyckelknippan i handen, med en nyckel mellan varje finger - som något slags vapen mot eventuella män som står och vaktar utanför dörren. Mitt lilla vapen är förmodligen helt ofarligt, men det känns bra att ha det där.

Jag sätter mig sedan i taxibilen, uppger adress, och är lika rädd varje gång taxichaufförens mobil ringer. "Nu ringer hans kompis och frågar om jag skulle till samma ställe ikväll igen, han står säkert där och väntar på att jag ska bli avlevererad". För att slå bort mina obefogade farhågor läser jag lite bloggar i mobilen, medan taxichauffören snabbt kör hem mig.

Jag hoppar ur bilen, springer till min port, slår koden med handen som skydd över panelen (taxichaufförens kompis står ju givetvis någonstans och försöker se vilken koden är), och springer sedan in i hissen.

När jag går ur hissen börjar den värsta delen i processen. Jag ska in i vår lägenhet. Jag låser upp dörren, slänger av mig skorna, springer in i sovrummet.

1. Kolla under sängen
2. Kolla i min del av garderoben
3. Kolla i Carls del av garderoben
4. Kolla bakom dörren inne på toaletten i sovrummet
5. Lås dörren in till sovrummet.

Phu, säkerhet! Jag överlevde inatt igen. Nu ska jag krypa ner i vår nybäddade säng, och vänta på att min livvakt kommer hem. Carl skrattar åt att han behöver knacka för att komma in i sovrummet nu för tiden, men det är det fan värt.

Kommentera inlägget här:

 

Kommentarer:

1 mammaL8:

skriven

Låter fruktansvärt jobbigt!!! Och tyvärr är det väl ytterligare en sak som du ärvt från mig. Du kunde väl fått lite mer från din pappa...